Handstickning - från idé till färdigt plagg 2026

Så var det dags att sammanfatta ännu en mycket givande kurs. Under vinter och våren 2026 for jag till Sätergläntan i Dalarna för fyra utbildningspass på totalt 12 dagar. Vi startade i bitande vinterkyla och avslutade i vårvärme. Kursens namn var Handstickning - från idé till färdigt plagg med Sanna Thors som kursledare. 

Första utbildningspasset handlade om att konstruera något för fot eller hand. Eftersom kursen gick lite omlott med min tidigare kurs så kunde jag samordna första projektet.

Det första blev att göra klart den vante jag påbörjat, att sticka från fingertopparna mot handleden. Själva toppen var klar men nu passade jag på att konstruera för tumme och tumgreppet.

Det gällde mest att tänka tvärt om mot ett vanligt mönster. Istället för tumkil valde jag en “livslinje”. Rositutmönstret fick följa med längs hela vanten. Resultatet blev ok, jag kunde lagt tumhålet lite mer på sidan. När väl vanten var klar fick jag tips om ett mönster med just detta sticksätt. Typiskt, där fick jag för min egna konstruktion. 

Rauma lammull, stickor 2,5

Det fick även bli ett sockprojekt. Jag hade hittat en bild och mönster på en Diamanthäl som jag aldrig träffat på tidigare och som jag ville testa. Dock var mönstret i ett tjockare garn så jag räknade om och satte igång.

 Det blev en tå-uppmodell och som avslutning testade jag en liten uddkant.  Även denna gång blev väl sockan ok, men hälen borde varit över färre maskor. Men de fick duga och den började användas. 

Av någon outgrundlig anledning hamnade sockorna tillsammans med andra kläder i tvättmaskinen på 40° och ut kom ett par tovade sockor. Så typiskt. Jag drog och slet i dem ett tag och lyckades nog få ut en godkänd storlek över fot och häl, dock inte mudden.  Så jag klippte bort uddkanten, plockade upp nya maskor och stickade en ny mudd. Nu blev det en riktigt bra passform över hälen. Slutet gott allting gott.

Andra utbildningspasset handlade om att konstruera något för huvud eller hals. 

Jag hade sedan tidigare ett härligt garn från Båvens spinneri som kom väl till pass för en drygt 2 meter lång halsduk. Jag valde en mycket enkel modell från spets till spets successivt ökande och la in en fläta längs mitten. Fördelen med denna modell är att när hälften av garnet gått åt så vänder man och börjar minska. Flätan är liksidig vilket gör att det inte finns någon rät- eller avigsida. Den blev härligt skön och lagom stor.

Huvudet skulle också få något nytt. Jag som ständig har en knut eller hårklämma uppe på huvudet tycker mössor är obekväma. Det fick istället bli ett bredare pannband. Jag testade med dubbelstickning eftersom inte jag gjort så mycket i den tekniken tidigare. 

Första försöket blev en katastrof.  Att sticka gick alldeles utmärkt. Men mönstret, tulpaner som skiftade i färg, blev alldeles för otydligt. Och med tusen trådar att fästa ….. Dessutom testade jag med sydd avmaskning för första gången, den blev alldeles för lös och ojämn. Det enda som blev bra var uppläggningen med Judy's magic cast on, det tar jag med till nästa försök. Det här försöket får stanna i lådan tillsammans med alla provlappar.

Rauma finull stickor 2,5

Så på’t igen. Nu gick allt mycket bättre och och resultatet blev jag riktigt nöjd med, även den sydda avmaskningen. 

Jamison of Shetland stickor 2,5

När jag ändå var i farten blev det under våren även ett tredje pannband som Ayla  önskade sig. 

Ett prov på halskrage med liggande fläta i dockstorlek fick det också bli. Den liggande flätan blev jag väldigt förtjust i. 

Det tredje och fjärde utbildningspasset handlade om att konstruera och börja sticka ett större plagg. Vi skulle helst komma så långt att vi sedan skulle kunna slutföra projekten på hemmaplan.

Jag kan ju som vanligt inte bestämma mig för bara ett projekt. Så jag startade upp tre. Jag har ju två 40-åringar på gång nästa år så jag bestämde mig för att redan nu påbörja deras födelsedagsplagg i tid.

Adde önskar sig en riktigt tjock stickad jacka med strukturmönster. Efter en mängd stickade provlappar i olika garner föll så valet på Alafoss lopi med stickor 5, tjockare kan det nog inte bli.  Jag letade strukturmönster i Sannas böcker och satte glatt i gång. Efter 25 cm gav jag upp. Det strukturmönstret passade inte det här garnet, det blev alldeles för stumt. Bara till att börja om och välja en annan struktur. Nu så är jag ikapp och började vid sista kurstillfället sticka provlappar för att testa olika kragmodeller. Ännu är inget beslut taget. 

Även Johannas tröja är påbörjad. Här utgår jag från ett färdig mönster med har laborerat med en dubbelstickad kant nertill samtidigt som det ska vara längre bak än fram med en mjuk övergång. Jag är fortfarande tveksam till om det blir bra trots mycket tunnare stickor i dubbelstickningen. Kanten vill bara vika sig uppåt. 

Men jag valde att sticka vidare och blir jag inte nöjd när allt är färdigt och blockat så klipper jag av uppläggningen och stickar på en ny. Jag har även provstickat ärmens mönster. Klurar mycket på olika färgövergångar med flera grå nyanser. Stickar och repar upp i omgångar. 

Så till ett litet mindre projekt, en tröja till Aqvelina. Den ska bli med ett pusselmotiv. Jag har ritat pusselbitar och lagt som en krans i oket. Konstruktionen har jag räknat fram utifrån Elizabeth Zimmermanns konstruktionsberäkningar.

Det ser ut att passa henne riktigt bra. Så nu får jag skynda på så det kan bli en färdig tröja till födelsedagen i sommar.

De här tre tröjorna får senare dokumenteras mer utförligt i egna blogginlägg när de blir klara. 

Det blev även två små tröjor i dockstorlek för att prova ärm- och axelkonstruktioner, Engelsk axel och Tuula Tailor Sweater. Klart intressanta modeller att testa i ett plagg framöver. 

Så kunde vi avsluta en rolig och mycket givande utbildning i ett härligt försommarväder. Stort tack till Sanna och Sätergläntan, 

Aylas hav

Inte kan jag tro att min dotter fyllt 40 år, det är ju min ålder…. Men det är väl bara att acceptera att åren går. Så vad ger man då en 40-åring i present? För mig blev det ett lätt val, det skulle bli något stickat.

Förra året smygstartade jag med sockor till svärsonen, men från och med nu blir det nog  tröjor eller koftor till mina 40-åringar.  

Till Ayla var det enkelt, blått och havstema. Garnet köpte jag när jag var på Shetland så det har legat och marinerat ett tag i mina tankar. Jag ville att det skulle bli en personlig tröja skapad just för henne. 

Längst ner blev det ett rörligt hav, eller om man vill en mängd knopar, som övergår i en vågkam.

I det rörliga havet har jag stickat in bomärken för hennes tre barn. 

Bomärken var något som vi har inom familjen, ett eget tecken som föräldrarna ger sitt barn. Det finns både tanke och kärlek bakom tecknen. Ayla har flitigt använt sitt bomärken bla som en signatur. 

Här nedanför syns Eriks bomärke som är en molnformation och betyder att det kommer mer, det kommer en förändring

Harrys bomärke är också en molnformation, ett åskmoln, ett åskstäd. 

Aqvelina har tecknet för en orkan, med fokus på lugnet i orkanen öga. 

Tröjan övergår i ett blått hav som får liv av olika blå nyanser.

Min tanke om motivet var att sitta i en segelbåt på ett hav, som ibland har varit rörligt och rörigt och titta upp på en stjärnhimmel och bara njuta.

Stjärnhimlen är stickad mestadels efter mönstret Polarnatt och där har jag stickat in Aylas bokmärke, en månskära med sina strålar

Nedre kanten på ärmarna har fått en segelbåt resp. 40 i sitt mönster. 

Garn: Jamesons spindrift från Shetland

Stickor nr 3

Vikt XX gram 

Stickresan 2

Så var det dags att summera nästa kurs Stickresan 2, 2025-2026.  Som namnet antyder var det en fortsättning på förra kursen med Karin Kahnlund. 

Även den här gången gjorde vi nedslag i olika delar av landet för att ta del av traditionella sticktekniker. 

Först ut var Jämtland. 

Många fantastiska vantar fick vi se men ingen som jag ville ha. Det blev ju en del del vantar på förra kursen. Men en av vantarna gav mig en idé, den borde kunna bli en socka. 

Och det blev det. Konstigt nog passade mönstret perfekt när jag infogade en fleegle-heel. De passade så bra så att jag hann använda dem och få dem lite smutsiga innan det blev fotografering.  Ser du att det står AÖ och 2025 runt stjärnan? 

Andra helgen ägnades åt Härjedalen. 

Mönstren mellan Härjedalen, Jämtland och Norge påminner mycket om varandra.  Här fastnade jag för en fin stjärna. Den valde jag att lägga in på handryggen på en fingervante. 

Men varför göra det lätt för sig…..

Vanten skickades randig runt om men stjärnan bara på handens ovansida. Då blev det vita partier i den lila randen och tvärt om.

Det fick bli en blandning mellan intarsiastickning, lyfta maskor och sticka baklänges. Efter lite trixande och med hjälp av en tredje sticka så fick jag det att fungera, pillret var det men kul. 

Som en extra lite tokig idé ville jag göra vanten lite mobilanpassad, jag tänkte att höger pekfinger skulle kunna svara i telefonen i bilen, jag som inte har den moderna tekniken där. 

Efter lite fundering på att köpa konduktiv tråd och sticka in kom maken på att tunn koppartråd borde fungera. Så på pekfingrets undersida stickade jag in små korta koppartrådar, glittret syns på fotot.

Kanske blev det ingen jättehit men det fungerade om det bara fanns lite fukt på vanten. 

Nästa stopp blev Värmland.

Här är näverstickning en tradition och det har jag stickat flera plagg i förr, men då stickade jag dem plant, nu testade vi på rundstickning tillsammans med baklängesstickning. Jag testade och gjorde en liten provbit, men det fick räcka för den här gången.

Istället valde jag att sticka vattenbärarvanten. Den såg så kul ut med sina prickar och skulle stickas i grovt garn, snabbt och enkelt för omväxlings skull. Men återigen var det bara att konstatera att jag hade fel. 

Varenda prick är en liten garnbit som vikt fyra gånger och knutits runt en maska med ett lärkhuvud. Stickning javisst, men mest pillrigt knytande. 

Insidan ser mest ut som en mjuk igelkott, och så ska det vara så att de blir riktigt varma och vattenavstötande.

Sista helgen blev till att utforska Småland och Skåne. 

Ett intressant mönster vi fick tips om var falsk näverstickning. På håll kan man se en viss  likhet med det värmländska mönstret, men mycket enklare att sticka.

Mönstret passade bra till sockskaft och jag fick mig ett par polkagrisfärgade sockor med Karins Kahnlund Rolls-Royce-häl

Jag fastnade även för en estnisk tradition “Roositud”. Hur kom sig det? Jo många estniska flyktingar kom till våra södra landsändar och där spreds kunskaperna och blandades delvis med det som redan fanns.

Jag testade lite grann under helgen så jag förstod tekniken. Men vad det blev för något av det får ni se framöver när n ästa kurs (som jag redan har börjat på) är färdig och dokumenterad framåt sommaren. 

Gråsvart socka stickades i Arwetta från Filcolana  med stickor 2,5. Det gick åt ca 50 gr av varje färg

Vit - lila randig fingervante stickades i Ahkko med stickor 2. Det gick åt ca 25 gr av varje färg

Vattenbärarvantarna stickades i ett 3-trådigt garn från Filtmakeriet och Siessa till prickarna

med stickor 3,5. Det gick åt knappt 100 gr av bottenfärgen och nästan 2 st 50-grams nystan till prickarna. 

Polkagrissockorna. Det röda garnet har jag köpt av Sanna Thors och det vita garnet är Siessa. Jag använde med stickor 2,5. Det  gick åt ca 60 gr av det röda och 25 gr av det vita. 

Gossigt och mjukt

Det började med en fråga till Freya om hon ville ha en ny tröja till hösten. Jo, det ville hon med inte en Rättvikströja. -Okej, vad vill du ha då? Hmm, lite fundering och så fick hon syn på min mohairtröja. - En sån mjuk tröja vill jag ha! Och den ska vara lila! 

Saga hörde diskussionen och framförde snabbt att en sån tröja ville hon också ha, men en rosa. 

När jag var i garnaffären på Åland var det rea och jag hittade garn till den rosa tröjan, men inget lila garn.

Hemma igen gick jag in på Adlibris hemsida och där fanns lila garn och även det till rea-pris. Men det är alltid svårt att se färgerna på skärmen, så det blev inte riktigt som vi tänk. Men efter lite komlettingsköp, nu utan reapriset, så fick vi rätt färger. 

Jag började sticka på den lila tröjan. Men efter ett tag la jag den åt sidan och började på Sagas rosa tröja. Hon fyller ju snart år, det får bli en present. 

En lycklig 8-åring tog på sig tröjan direkt och sen har den varit på varenda dag.

Freyas tröja blev klar en vecka senare och det verkar som även hon kommer att använda den ofta. Med tveksamhet är hon med på bild.

Detta blev två snabbstickade tröjor framför tv'n. Ibland är det skönt att vila i något enkelt. 

Garn: Kid Silk från Drops. 210 m/ 25 gr. Skickades med två trådar ihop.

Stickor 4,5

Garnåtgång: 170 gr till den lila tröjan, något mindre till den rosa.

Mönster: Cumulus o-neck från Petit Knit. Den rosa i xSmall och något förlängd , den lila i Small och något förlängd. 

Rött till något sött

Så otroligt länge ett garninköp kan räcka! Det blev till en tredje tröja till Aqvelina av samma batch.

Så efter Solsticketröjan och en blå och vitrandig tröja var det mest rött garn kvar, så då var det inget att fundera över.

Med garnsnuttar kvar i de andra färger funderade jag ett tag på mönstringen. Efter att ha sett en röd tröja från Hälsingland med detta mönster så blev jag inspirerad och satte igång.

Ett litet vitt V under ärmen i samband med ökningen. 

(

Tröjan blev klar på sensommaren, men det var alldeles för varmt för att lilltjejen skulle kunna tänka sig att prova. Men nu i oktober gick det bra. 

Garn: Merinoull inköpt på mässa 425 m/100 gr

Stickor: 2,5 och 3

Garnmängd: 210 gr. 

Stickad uppifrån och ned med raglanärm.

Den blev lite trång i halsen, men  gick på över huvudet.