Kursen Stickresan 1, 2024-2025
Så var det dags för en ny kurs och nya utmaningar. Denna gång har jag deltagit i kursen Stickresan 1 hos #Uppstickaren Karin Kahnlund i hennes fina lokaler vid Stora Mossen i Stockholm. Kursen innebar att jag fått ta del av olika sticktraditioner i Sverige, från söder till norr och där det visade sig att vi oftast stickade provlappar i form av muddar som för mig fortsatte till vantar. Karin bjöd på intressanta föreläsningar blandat med mycket stickande och trevligt umgänge med andra stickerskor.
Vi började kursen/resan i Skåne.
Här finns traditionen med Spedetröjan, en strukturmönstrad tröja som stickas mycket tätt med mycket tunna stickor. Jag använde stickor 1,5 eftersom det var det tunnaste jag fick tag på som rundsticka. Jag hade kunnat sticka med ännu tunnare stickor om jag velat, med då med strumpstickor. Garnet var Rauma lammull. Det blev ett par så vita muddar som resultat.
Men i Skåne finns även traditionen av fina halskanter och muddar som sys och broderas. På en provlapp så övade vi oss att försköna kanten med sidentyg, band och pärlor. Det här kan jag nog tänka med att leka vidare med någon gång.
Vid vårt andra tillfälle reste vi vidare till både Gotland och Halland.
Sticksöm som det benämns på Gotland har en mängd fina tvåfärgsmönster och jag har sedan tidigare böcker med dessa mönster och har även stickat en hel del av dessa så denna helg valdes jag istället att fokusera på Halland och och det som där kallas Binge.
Även här är det mycket tvåfärgsmönster och jag testade ett traditionellt mönster med att börja sticka ett på muddar. Mönstret var fint, roligt att sticka och jag bestämde mig för att förlänga dem till ett par torgvantar med tumkil. Efter en blå, vit och röd vante så fick det bli en i blått, vitt och grönt istället. Det var kul att se hur färgerna framträdde på olika sätt. Att det sen blev ett par som Ayla gärna ville ha, det passar ju den familjens idé och babord och styrbords färger, gör ju det hela än trevligare. Garnet jag använde var kamgarnet Huldra och stickor 2,5.
Så gick turen vid tredje tillfället vidare till Bohuslän och deras Bohusstickning.
Bohusstickning är en i jämförelse ung tradition. Här fick jag möjligheten att köpa några små små nystan med en garnblandning av angorakanin och ull. Åhh så mjukt och skönt garn! I Bohusstickning används många nyanser med oftast bara två färger i taget och med en blandning av aviga och räta maskor på ett nytt sätt. Jättekul att få testa på.
Efter att ha stickat två muddar i samma färger, samma mönster men i olika blandning av färger så stickade jag vidare så det blev ett par fingervantar, det var första gången jag stickade fingervantar. Själva vanten stickades i garnet Àhkko och stickor 2.
Stopp nummer fyra på resan var i Dalarna med tvåändsstickning.
Oj, säger jag bara, här gällde det att ha tålamod. Det handlar om att sticka med två trådar, i och för sig inget problem, men det ska hållas i höger hand och “kaststickas” (så som man ofta gör i england) samtidigt som garnet ska snos inför varje maska. Garnet är z-spunnet, lite ovanligt eftersom vi oftast har s-spunnet garn nu för tiden. Det blir en fantastiskt tät stickning och är perfekt till vantar, de blir nästan helt vindtäta.
Så det var bara att ge sig in i leken och kämpa. Efter en vante började det faktiskt att bli roligt och nu känner jag mig jättestolt över att ha klarat av det och jag kan faktiskt tänka mig att sticka fler.
Till sista kurstillfället blev de helt klara och kunde såpatvättas för det perfekta slutresultatet. Jag stickade i ullgarn från Wåhlstedts med stickor 2,5. Efter ett tag övergick jag så klart till rundstickor, för strumpstickorna bara trasslade till det tyckte jag.
Vid femte träffen förflyttade vi oss till Hälsingland.
Här fanns det mönster i överflöd att ta del av. Det är blommor, hjärtan och bårder i härliga kombinationer, ofta i rött, grönt, vitt och svart. Vi lekte också med olika avslutningar i form av gaffelfrans och kavelfrans. Det började som vanligt med att sticka muddar och jag testade garnet Delsbo från Delsbo forngård som Karin hade i lager och till det stickor 2,5.
Mudden började med en fin mönstring i aviga maskor och sedan fortsatte jag med ett traditionellt tvåfärgsmönster. Efter ett tag bestämde jag mig för att sticka vidare till ett par vantar och la därför till en tumkil. De blev lite trånga i mudden, men jag tänkte att det töjer ut sig. Då kommer hem Ayla och provar dem och med hennes lite mindre hand så passade den storleken bättre på henne. -De kan jag ta, och gör dem gärna med korta fingrar så passar de bra på båten när man inte vill ta av sig vanten för att pilla tex på en display.
Så var det dags för den sjätte helgen och de sista stoppen.
Vi stannade till hos Märta-Stina Abrahamsdotter från Ångermanland och testade som var hennes speciella teknik för att sticka stora tunga täcken. Det är tvåfärgsmönstrat oftast med diagonala mönster i form av hjärtan, granar mm. Det stickades i grova, sträva ullgarner och bands runt varje maska (men inte sno) så det nästan blev som tvåaändstickat. Vi fick tillgång till ett grovt mattullgarn att testa med och använde stickor 3. Oj så hårt, grovt och stickigt det blev. Här blev det bara en liten provlapp.
Sista hållplatsen denna sista helg var i Norrland och den samiska kulturen.
Här har det stickats mycket fina vantar i många klara vackra färger. Det lyser av gult, blått, rött och grönt, eller bara i de färger som man tycker är vackra, i tvårfärgsstickning. Inte är det bara lovikkavantar här inte.
Men det är raka tummar i deras modeller och det är inget jag gillar att ha själv så jag bestämde mig för att sticka ett par barnvantar med mönster i från Jokkmokk. Tänkte direkt att Aqvelina snart kanske behöver nya vantar och rosa kommer säkert passa en liten tjej. Med påskfärger passar de att stoppas i påskägget, jag måste bara se till att sticka den andra vanten också. Här valde jag garnet Siessá och stickor 2,5.
Summa summarum.
Så kul, lärorikt, inspirerande och och så många vantar det blev! Till hösten startar stickresa nummer två och det ser jag fram emot redan nu.
