Stickresan 2

Så var det dags att summera nästa kurs Stickresan 2, 2025-2026.  Som namnet antyder var det en fortsättning på förra kursen med Karin Kahnlund. 

Även den här gången gjorde vi nedslag i olika delar av landet för att ta del av traditionella sticktekniker. 

Först ut var Jämtland. 

Många fantastiska vantar fick vi se men ingen som jag ville ha. Det blev ju en del del vantar på förra kursen. Men en av vantarna gav mig en idé, den borde kunna bli en socka. 

Och det blev det. Konstigt nog passade mönstret perfekt när jag infogade en fleegle-heel. De passade så bra så att jag hann använda dem och få dem lite smutsiga innan det blev fotografering.  Ser du att det står AÖ och 2025 runt stjärnan? 

Andra helgen ägnades åt Härjedalen. 

Mönstren mellan Härjedalen, Jämtland och Norge påminner mycket om varandra.  Här fastnade jag för en fin stjärna. Den valde jag att lägga in på handryggen på en fingervante. 

Men varför göra det lätt för sig…..

Vanten skickades randig runt om men stjärnan bara på handens ovansida. Då blev det vita partier i den lila randen och tvärt om.

Det fick bli en blandning mellan intarsiastickning, lyfta maskor och sticka baklänges. Efter lite trixande och med hjälp av en tredje sticka så fick jag det att fungera, pillret var det men kul. 

Som en extra lite tokig idé ville jag göra vanten lite mobilanpassad, jag tänkte att höger pekfinger skulle kunna svara i telefonen i bilen, jag som inte har den moderna tekniken där. 

Efter lite fundering på att köpa konduktiv tråd och sticka in kom maken på att tunn koppartråd borde fungera. Så på pekfingrets undersida stickade jag in små korta koppartrådar, glittret syns på fotot.

Kanske blev det ingen jättehit men det fungerade om det bara fanns lite fukt på vanten. 

Nästa stopp blev Värmland.

Här är näverstickning en tradition och det har jag stickat flera plagg i förr, men då stickade jag dem plant, nu testade vi på rundstickning tillsammans med baklängesstickning. Jag testade och gjorde en liten provbit, men det fick räcka för den här gången.

Istället valde jag att sticka vattenbärarvanten. Den såg så kul ut med sina prickar och skulle stickas i grovt garn, snabbt och enkelt för omväxlings skull. Men återigen var det bara att konstatera att jag hade fel. 

Varenda prick är en liten garnbit som vikt fyra gånger och knutits runt en maska med ett lärkhuvud. Stickning javisst, men mest pillrigt knytande. 

Insidan ser mest ut som en mjuk igelkott, och så ska det vara så att de blir riktigt varma och vattenavstötande.

Sista helgen blev till att utforska Småland och Skåne. 

Ett intressant mönster vi fick tips om var falsk näverstickning. På håll kan man se en viss  likhet med det värmländska mönstret, men mycket enklare att sticka.

Mönstret passade bra till sockskaft och jag fick mig ett par polkagrisfärgade sockor med Karins Kahnlund Rolls-Royce-häl

Jag fastnade även för en estnisk tradition “Roositud”. Hur kom sig det? Jo många estniska flyktingar kom till våra södra landsändar och där spreds kunskaperna och blandades delvis med det som redan fanns.

Jag testade lite grann under helgen så jag förstod tekniken. Men vad det blev för något av det får ni se framöver när n ästa kurs (som jag redan har börjat på) är färdig och dokumenterad framåt sommaren. 

Gråsvart socka stickades i Arwetta från Filcolana  med stickor 2,5. Det gick åt ca 50 gr av varje färg

Vit - lila randig fingervante stickades i Ahkko med stickor 2. Det gick åt ca 25 gr av varje färg

Vattenbärarvantarna stickades i ett 3-trådigt garn från Filtmakeriet och Siessa till prickarna

med stickor 3,5. Det gick åt knappt 100 gr av bottenfärgen och nästan 2 st 50-grams nystan till prickarna. 

Polkagrissockorna. Det röda garnet har jag köpt av Sanna Thors och det vita garnet är Siessa. Jag använde med stickor 2,5. Det  gick åt ca 60 gr av det röda och 25 gr av det vita.