Fyren som slocknade

Jag trodde under hela stickningen att detta skulle kunna bli en favoritkofta. Den grå basen i kombination med det lila.
Jag vet faktiskt inte var jag fick inspirationen ifrån, kanske från någon utskärgårdsby efter en sommarsegling. 

Husen i byn och fyren växer fram i sidan på koftan, en del på framstycket och en del på ryggen. De olika hustaken har fått olika strukturer, olika varianter mosstickning, aviga maskor, slätstickning och ränder. En av taknockarna har markerats med en enkel fläta, endast över en maska. 

Den ena ärmen har siluetter av olika gamla allmogebåtar. Överst i alla master en vit maska för att symbolisera topplanternan. 

Fickan fick också ett båtmotiv och mitt monogram finns på på den andra ärmen. 

Koftan fodrades med ett lila fodertyg.

Stickningen fick många roliga inslag, jag minns att den var jättekul att både göra och skapa men sen tog drömmen slut.
Att fodra en kofta med stumt fodertyg blir inte bra, faktiskt helt förskräckligt. En lärdom för framtiden.

Koftan blev liggandes, jag tänkte många gånger sprätta bort fodret, fixa ny krage och nya muddar. Men när något inte blir bra blir det lätt liggande….Och efter några år hade malen hittat min kofta…...

Svenskt ullgarn 2 trådigt
Restgarner i olika lila nyanser, tror jag, annars köpte jag väl till något.
Stickor nr 3