Jag valde ett tunt blått ullgarn som inte sticks och som hade bra färger i överensstämmelse med originalet.
Även om garnet var tunnare och stickorna mindre så behövde jag justera mönstret för att det skulle få plats. Ränderna blev lite tunnare och det breda röda partiet fick också minskas ner. Det gällde samtidigt att inte förstöra intrycket. Jag tyckte att det lyckades att se ut som det skulle.
Första tröjan blev i storlek ca 1-2 år år med knäppning på axel för att lättare få av och på den.
När Freya vuxit och lillasyster Saga var redo att ta över tröjan så stickade jag en till i stl 3-4 år. Samma garn och stickor men denna gång kunde jag använda originalmönstrets bredd på ränderna och mönsterbården. Det syns mest på att alla vita och röda ränder är lite bredare.
Men mamma dalkulla själv skulle ju också ha en tröja. Men nu var vi lite vågade och avvek från originalmodellen. Det blev en långkofta med huva och blixtlås fram och lite figurformad. Fortfarande samma garn och stickstorlek.
Koftan fodrades med ett tunt blått trikåtyg. För att dölja fastsättningen av blixtlåset samt i inre framkanten på huvan sydde jag i ett Rättviksband, ett band i original och inköpt i Rättvik.
Jag tror hennes mormor "godkände" även denna variant på tröja.
Att sy i blixtlås i en stickad tröja är alltid ett äventyr, ett stumt blixtlås mot en töjbar tröja.....Men jag får nog säga att jag lyckades denna gång. Och även ränderna stämmer överens. Mitt stående och enda krav när jag stickar till andra än mig själv är att plaggen ska användas. Det var lite svårt i början men nu har kullan vant sig, man ska inte lägga "fina" tröjor på hyllan till speciella tillfällen, så både hon och barnen använder sina tröjor flitigt. Snart har väl de små vuxit till sig ytterligare och det blir dags att sticka nästa storlek. Undrar om Saga någonsin får en egen nystickad tröja eller bara ärva?
Garn Yacu 4/16
Stickor rundsticka nr 3

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar