Annas stickningar: Ungar växer och socker behövs alltid

Just nu växer barnbarnen så det knakar, alltså blev det dags att sticka ytterligare en Rättvikströja. Återigen är det Freya som får den nya och lillasyster Saga som får ärva. Det är tur att hon är helt ok med det.

Första dagen tröjan var klar skulle den med till skolan, morgnarna var fortfarande lite kyliga.

När vi skulle flyga till Thailand i januari startade jag en sockstickning. Ett litet projekt i ljust garn borde kunna fungera på flyget och om det blev lite mörkt ute. Men inte blev det mycket stickat inte. På planet gick det bra men i Thailand var det för varmt. Det blev 2 halva fötter på två veckor. Så stickningen fick hänga med vid vårens stickcaféer och när jag besökte mamma. Tillslut ansåg jag dem klara, då jag hade tröttnat på mönstret och jag hade nått en hyfsad längd på skaftet.

Så till en av familjens största sock- och strumpälskare. Och som alltid en röd och en grön. Skaftet fick ett ankare i rätstickning både fram och bak om du tittar lite noga. Ankaret är mest för att det är roligare att sticka mönster än slätstickning alternativt resår.